1960-talet

Lasse Stefanz bildas

Hemma i pojkrummet i Gärds Köpinge, en sömnig by utanför Kristianstad, satt 14-åriga tvillingpojkarna Hasse och Lasse Sigfridsson framför tv:n och Hylands Hörna. De tittade storögt på apparaten, men inte på ikonen Lennart Hyland utan på studiogitarristen Roland Bengtsson.
Då föddes idén att starta ett eget band. Lasse gillade Ann-Louise Hansson och Elvis, men kunde Roland Bengtsson och Beatles borde väl Hasse och Lasse kunna, tänkte dom och beställde sin första gitarr på postorder.
Sedan började övandet växelvis för Hasse och Lasse. När pappa Sigfridsson fick tillbaka på skatten köptes en gitarr till och lyckan var gjord. Nu skulle världen erövras!
Kompisarna Alf Göransson och Stefan Roslund övertalades så att vara med i bandet. Hasse, Lasse och Alf på gitarr och Stefan på piano.
Men en trumslagare behövdes och de hade hört talas om en ivrig pojk som flyttat in till byn. Olle Jönsson var duktig på att slå på grytlock så tvillingarna höll audition. Olle trummade till sig jobbet och de firade med var sitt glas saft, som den 12-åring han var!

Bandet repeterade hela tiden, men behövde ett namn. De valde bland allas namn, dubbelnamn skulle det vara, och fastnade till sist för kombinationen Lasse Stefans, då med s (z kom senare).
Efter något år fick bandet sin första spelning! Det var i pausen på bingoaftonen i Ringelund.
Bandet var mäkta stolta när de monterade upp sin utrustning, inte på scenen för där satt bingoutroparen. Pojkarna fick istället spela i ett prång vid handikapptoan. Olle syntes visserligen inte bakom trummorna, men publiken applåderade och efteråt fick de var sin bingobricka och åtta kronor var i gage. Lyckan var total!
Under slutet av 60-talet var bandet världsberömt i hela Gärds Köpinge och till och med i grannbyarna. Bingoaftnarna blev fler liksom Centerns Ungdomsförbunds fester och privata kalas.
Hasse började öva på bas och saxofon. Bandet formerades mer och mer, men 1969 hoppade Alf Göransson av. Goda råd var dyra, bandet fick ha audition igen.
Till den spelningen kom Christer Ericsson. Han var jättenervös, men fick jobbet.
Nu la bandet i ännu en växel. Pojkrummet var för litet som replokal och istället fick Sigfridssons hönshus börja användas. Hönorna värpte ägg medan pågarna övade.
Stefan Roslund började tycka spelningarna tog för mycket tid och slutade. Ännu en gång var goda råd dyra, men Lasse Stefans hade hört talas om en ung pianist som var duktig och charmig. De tog mopederna och tjuvlyssnade på när Anders Pettersson spelade med ett konkurrerande band. Efteråt erbjöd de honom jobbet och han tackade ja. Här bildades Lasse Stefanz, som sedan spelade med samma uppsättning fram till för bara ett par år sen.

Unga bandet

Det unga bandet före bokstaven S byttes ut mot Z.


<<< Tillbaka till Om Lasse Stefanz | Fortsätt till 70-talet >>>