Invid viken där den röda stugan står
På kinden känner jag en tår
När jag minnena får
Invid viken där den röda stugan står
Lika vacker fast det gått så många år
Jag minns björken som stod där
Grön och grann
Jag minns ängarna
Där vi barn ofta sprang
Jag minns bryggan ner’
Vid spegelblank sjö
Där skulle jag leva, där skulle jag dö
Invid viken där den röda stugan står…
Jag minns gäddorna
Som stod i vikens vass
Jag minns holmarna
Jag minns ett utedass
Jag minns stigen
Som gick till grannens hus
Där svalor byggde sina bon
I backens grus
Invid viken där den röda stugan står…
Nu jag reser dit
Så ofta som jag kan
För att se att allt finns kvar
Vid samma strand
Varje gång så blir känslan lika stor
Jag vet att där vid viken lyckan alltid bor
Invid viken där den röda stugan står…