80-TALET

Samtidigt hade Christer Ericsson börjat skriva låtar, bland annat en sång om en flicka som satt på restaurang och väntade på sin (sjö)man som inte behagade komma i tid, ja faktiskt inte alls.
Den låten snappade Bert Karlsson, vid den tiden stor skivbolagsmogul i Sverige, upp och ringde Christer som trodde det var någon som skämtade. Bert ville omedelbart att bandet skulle spela in Vid en liten fiskehamn eftersom han såg hitpotentialen. Lasse Stefanz blev eld och lågor och åkte upp till Skara och spelade in. Vad de inte visste var att bakom dörren lurade Stefan Borsch, som vid den tiden ville göra comeback efter att ha slutat i Vikingarna några år tidigare. Han behövde en hitlåt till plattan Minns att jag finns.
Ett par veckor senare var det dags för uppspelning av den nya låten i ett av Sveriges Radios musikprogram. Hasse stod i hallen när programledaren presenterade Vid en liten fiskehamn – med Stefan Borsch. Då grät Hasse. Allt de jobbat för var än en gång förgäves…
Men Bert ringde upp igen, nu skulle allt bli bra. Så här var det i branschen pojkar. De återvände till Skara, tveksamma men ändå nyfikna. Bert lovade att bandet inom ett år skulle hamna etta på Svensktoppen, få guldskiva och tv-medverkan om de skrev på skivkontrakt.
Inom ett halvår hade de fått allt!

Nu ändrades allt radikalt för skånebandet. Nygammalt i tv blev deras genombrott med Oh Julie, Svensktoppens förstaplats blev förstås en milstolpe och de trodde knappt sina ögon och öron när de fick ta emot sin första guldskiva på en stor musikfest i Skara något år senare. Alla andra artister stod i baren, medan Lasse Stefanz satt andäktigt på sina stolar och höll hårt i sina skivor.
I kölvattnet av framgångarna bildade bandet nu aktiebolag. Köpte ny buss, nytt ljud och ljus. Plötsligt, 15 år efter starten, var det på riktigt.
Och det gick fort framåt. De startade produktionsbolag, började plötsligt boka egna artister och dansband.
1988 skrev Christer i allra sista stund en duett, en låt han inte alls trodde på. De sista ljuva åren och frågan gick till Christina Lindberg att sjunga ihop med Olle Jönsson.
Nu fick bandet sitt andra stora genombrott. Låten hamnade på Svensktoppen, aldrig på första plats, men höll sig envist kvar i 65 veckor. Det blev stor jubileumsfest i Kristianstad när låten passerade ett år på listan, programledare Kent Finell sände direkt, Olle Jönsson badade i fontänen och det var enligt ryktet ”mer folk på torget än när kungen var där”. Och kanske inte så konstigt, för firades gjordes ju fem kungar och en drottning. Skivan som kom 1989 sålde i hisnande 100 000 exemplar och det blev också bandets första diamantskiva. Dessutom Lasse Stefanz första Grammis för låten.
Idag har Christer förstått vad låten betytt och betyder för många människor. Ödmjukt spelas därför fortfarande De sista ljuva åren, med tillhörande allsång från publiken, varje danskväll runt om i Norden.